Blåsig vinter

Haha, visst låter det som en dålig svensk skräckis. Titeln på inlägget alltså... Och när jag kommer att tänka på det, har det kommit några svenska skräckisar på senaste åren? Visst vi har ju den bioaktuella Låt den rätte komma in, but other then that... Jag kommer bara att tänka på Svart Lucia och Besökarna. Annars så är det ju lite dansk 90-talsfägring med Sista timmen och Nattvakten.

Nå väl... nu är jag i alla fall framme i Kiruna. Man skulle fotat nåt kort och sattit in på datorn... Men jag har inte med min min sladd mellan mobben och datorn... dock kanske jag får nalla mina föräldrars kamera, som ju egentligen är en gåva från mig så... Men tillsvidare så får ni nöja er med en bild från nätet istället...



Jo jag vet... den är som den är, bilden. För sörlänningar ser den säkert fin ut och mysig och trollsk, kanske till och med, men för någon härifrån (Kiruna), så blir den nog lite over the top. Men, den representerar ju ändå en del av Kiruna. Det är kyrka och det är vinter.

Nog om det nu... Jag har ju helt glömt bort, kanske för att jag inte riktigt har smält det ännu själv, men... Jag har skaffat mig en lägenhet i Örebro! De ringde här om dagen från ÖBO och sa att de två innan mig har tackat nej, så då fanns den till mitt förfogande om jag ville ha den, och det ville jag nog. Det är bra hyra, bra planlösning och tillräckligt med kvadratmeter. Läget är bra, inne i stan, mot söder. Ja, inflyttning är 1:a mars (eller 2:a då, tänker jag mig då 1:a är en söndag). Kom och hälsa på mig då! Men jag antar att det blir med om det senare i vår i bloggen.

Uppe i Kiruna pågår repetionerna inför nästa års nyårsrevy för fullt. Och detta är inget undantagsår, utan jag blir med, som vanligt. Så nu är det rep nästan alla av årets återstående dagar. kom till Folkets Hus under speldagarna 1-5 januari 2009 och kolla in den. I år är namnet Da Capo.

101 saker

Så mycket känns det som att det är att göra. Och klockan har hunnit bli sen redan. Fast jag känner mig så gott som klar. Jo, jag drar till Kiruna i tre veckor från imon, dvs idag tekniskt sett. Ska bara hinna sova lite innan och sen är det upp 05.30 och börja fixa och trixa innan det är dags för min ca 7 timmar långa resa upp till norr.

Det blir förhoppningsvis mer inlägg från 69 grader nord och lite roligt skvaller från bakom kulisserna till Kirunas Nyårsrevy -09. Håll utkik.

Worst Movie Ev-ah!

Det är nästan så illa. Jag har varit på bio idag. En vanlig, hederlig dubbelbio. Först så gick jag och Sarah och den tyska filmen Die Welle (eller om man tar det i mer amerikansk, actiontappning; Die Well). Ett intressant fenomen, men jag skulle vilja se föregångaren The Wave som tydligen ska vara lite mindre uppenbar.

Sen kom vi då till själva schabraket, det stora hästtäcket, My Best Friend's Girl. Den kanske inte klassar som den sämsta filmen någonsin, men i alla fall i år. Den var dels bara en dålig romcom med tråkigt manus och intriger, men det är ju så många andra romcoms nu för tiden. Men den här hade en kvinno- och mansyn som fick en att storkna. Alec Baldwin som spelade fadern var ju fullkomligt vidrig och så skojade man till det lite med att han var en professor inom feminism som satte på sina elever, bara för att trampa lite genusvetare på tårna. Taffligt, minst sagt. Så om det är en film ni INTE ska se i år så är det denna.

Vad som dock facinerade mig är vad straighta (amerikanska) människor måste hålla på bara för att ha sex. Det verkar onekligen jobbigt. Kanske inte själva sexet i sig, men om man vill bara ha sex, hur gör man? Får de överhuvudtaget säga att man bara vill ha sex? Eller jo, enligt den här filmen gör de ju det, men då är man ett jävla "asshole", för på film går det tydligen inte som man att föreslå sex för sexet skull med en kvinna som också bara vill ha just det.

Det känns som att problematiken inte ser likadan ut i Sverige. Här har faktiskt straighta människor sex med varandra för sexets skull, för att de är kul, skönt och för att de är kåta. Och det går att föreslå sex bara för att. Eller?

Bulgarien

Ja, jag vet att det är lite i tidigaste laget att börja prata om ESC (Eurovision Song Contest) och Mello (Melodifestivalen), men jag kan ju inte underlåta mig själv att inte dela med mig av en av Bulgariens bidrag (som tyvärr, måste jag säga, inte gick vidare) i deras nationella delfinaler. Men lyssna och njut och sörj lite för att vi inte får se (och höra) denna underbara trio i Moskva i maj.



En vecka kvar av örebrotid och så mycket att hinna med. Det ska inhandlas lite klappar också, men jag hoppas på att det går att hålla nere på köpen i år då en annan inte har det så fett ställt för tillfället. Kanske ändå är dags att införskaffa sig ett andra jobb, trots allt.

Ködagar och paltträffar

En vecka kvar bara. Tills jag tar planet upp till de vita viddernas land. Och förstås så mycket att göra. Inget kommer att hinnas bli klart. Det är lussevaka på bion natten till lördag, och förstås så har jag utnämnts till konferencier. I will be nervous. Fast inte många tror det... Och så ska det hinnas med att fixas glögg och pepparkakor.

Och inte nog med lussevaka, det ska jobbas lite vanliga pass också och så får jag gärna skriva en hel del på uppsatsen med. Jag får lugna ner mig uppe i Norrland tror jag.

Det har varit väldigt mycket spelande i helgen. Det har hunnits med TP, Settlers, Monopol och Arkham Horror. Så vi får se om det går att trycka in en spelsession till under denna sista vecka i Örebro för i år.

Sen jagar jag lägenhet också, med betoning på jagar. Det är ju ett gytter med poäng, ködagar, svarsdagar, visningar. Nej, egentligen borde jag lägga allt på is tills jag kommer ner hit till södern igen i början av januari.

Har det hunnit med att infinna sig någon julstämning då? Vi hade julmiddag/knytis hos Sarah och Daniel i fredags och det var riktigt stämningsfullt och så där lagom andaktsfullt som det är när det finns en massa mat och en massa personer som ska äta den. Lite så är det också hos oss på min mors sida av släkten när det är julafton, även om vi alla känner varandra utan och innan. Det är inte så ofta alla samlas för att äta ihop. Inte så ofta nu för tiden, ska jag väl säga. De ökända paltträffarna förr om åren har avstannat. Då när någon i släkten skulle laga palt så gick djungeltelegrafen snabbt: "Palt hos Berit på tisdag kl 17", kunde det exempelvis vara. Då var det bara att börja koka upp paltar så att det räckte för de tre omgångar fullbord det togs för att mätta alla kring det. Man fick ju nämligen sitta i omgångar eftersom inte alla fick plats kring köksbordet. Men det passade ganska bra eftersom folk ofta kom och gick i omgångar också.

Ja det var tider det. Men själv har jag aldrig ätit palt. Jag såg bara på spektaklet, även om jag minns det med mycket värme. Det var något väldigt gemytligt över det och jag kan fortfarande sakna det. Paltträffarna har ju fortsatt, om än i förminskad skala och sen så är ju jag inte så ofta uppe i Kiruna nå mer, så jag får ju inte uppleva dem i lika stor utsträckning heller.

Filmåret 2008

Få se nu...

Det börjar bli dags att summera filmåret 2008. Men jag är så dålig på att komma ihåg vilka filmer jag har hunnit med att se, även om det inte kommer bli allt för svårt denna gång, då något så ovanligt som Oscarsgalan faktiskt kan hjälpa mig att minnas alla filmer som varit bra i år. Hollywood har insett (i alla fall för nu) att det är kvalité som ska prisas och inte en massa dravel som Chicago eller A Beautifil Mind. Sedan finns det ju en del andra också, utanför galan, däribland några svenska.

Nå nä, i år har verkligen bra filmer haft svensk premiär. Har kommer så en liten lista på filmer som ni verkligen borde se, om ni inte hunnit göra det alla redan. Och ja, det är en totalt godtycklig lista helt subjektiv á la Håkan:

* No Country For Old Men

* Atonment (Försoning)

* I'm Not There

* There Will Be Blood

* Maria Larssons eviga ögonblick

* Låt den rätte komma in

* Into the Wild

Sedan har vi några bubblare precis utanför listan, men som är jäkligt bra de med:

* Der Baader Meinhof Komplex

* It's a Free World

* The Savages

* Le scaphandre et le papillon (Fjärilen i glaskupan)

* El Orfanato (Barnhemmet)

Trots att jag springer mycket på bio, det ska gudarna veta att jag gör, så hinner jag faktiskt inte se alla filmer som har premiär under året. Så här följer de där filmerna jag inte hann se, men gärna skulle vilja och som, om jag hunnit se dem, med säkerhet skulle hamnat på någon av listorna:

* Se, jie (Lust, Caution)

* Funny Games U.S.

* Paranoid Park

* Die Fälscher (Falskmyntarna)

* Crónica de una fuga (Buenos Aires 1977)

* Things We Lost In the Fire

* Vicky, Cristina, Barcelona

* De ofrivilliga

Så där ja. Då har vi tre listor med totalt 20 filmer. Det är inte illa för ett filmår, med tanke på vad för, pardon, skit som kommer på biograferna varje månad.

FYI: I Hurt Too

Aj!

Jag ramlade med cykeln i torsdags och lider fortfarande av sviterna efter fallet. Jag har dock bara mig själv att skylla när jag försöker åka upp på en trottoar sidledes. Och så blev det hål i mina jeans också.

Men nu är i alla fall min helg över, den tunga v. 1 helgen. Då är det jobb hela helgen lång och det är inte utan att man är lite mör så här på söndagkvällen... Dock har biopubliken hittat annat att göra på helgerna eftersom det har lugnat ner sig betydligt sedan Bond haft sina glansdagar.

Nu så ska jag väl köra igång på allvar med det här uppsatsarbetet jag har förutsatt mig. Men det är lättare sagt än gjort när jag hittat en site som har svenska TV-serier som specialitet. Jag har äntligen fått se om den så snygga avslutningen av svenska dokusåpan Rikets första säsong, ni vet (ni som såg och följde serien) när Amelie frågar Jonas, angående vilken kloss i Jenga han tycker att hon ska ta ut åt honom så att inte tornet rasar och han förlorar: "Och hur mycket är den värd? Ge mig ett erbjudande jag inte kan motstå." Så bra att man undrar om det inte är regisserat.

Jag har pyntat inför julen också. Eller får de två veckor jag hinner vara här innan jag, den 15:e december, drar upp till Kiruna i dryga tre veckor. Och hunnit med både en choklad och en vaniljglögg har jag, hemma hos Daniel och Maria som hade adventsfika.

Undrar om jag kommer att komma mig för att baka pepparkakor i år... eller om jag bara kommer att äta upp degen, som vanligt?

Settlers

Jag sitter och sliter mitt urblekta hår (som om några dagar ska få sig en dust till) och lyssnar på Moby. Det är dags för en sån där PM-ventilering igen... yey... blä....

Men något annat att glädjas åt är min kusins födelsedag idag. Inge mer ungdomsbiljetter för dig på SJ och SAS. Du är vuxen nu :) Och inte nog med det, jag har beställt julklappar till mig själv. Min kusin har tyvärr inte fått någon födelsedagspresent, det måste fixas på nåt vis. Present är att vänta tills nästa gång vi träffas Vero.

Men tillbaka till mina julklappar :P Jag har, med mina föräldrars pengar, köpt mig en tidig julklapp. Eller två, till och med. Det är Settlers och 5-6 spelare expansionen. Så nu ska här spelas Settlers så att det slår härliga till. Ring mig och boka spelkvällar. Eller skriv en kommentar så hör jag av mig.

Nu vill jag passa på att sprida lite budskap.
Nämligen: Eh-eh-eeeeh!

Kommunister och smarta människor

Titeln idag syftar inte på något annat än den här roliga konversationen jag hittade på tjuvlyssnat.se för några dagar sedan:

Älvsjömässan, Stockholm
Två tjejer ~18 pratar med varandra på väg från mässan.
Tjej 1: Alltså, han är ju kommunist! Fatta att vara det, man måste kunna allt om alla revolutioner.
Tjej 2: Jag är glad att du inte är kommunist. De är dumma i huvudet!
Tystnad.
Tjej 1: Människorna här på mässan var ju sjukt duktiga. Skönt att få träffa lite smarta människor för en gångs skull!

Jag tycker bara att den är så talande för hur folk ibland faktiskt tänker, om än undermedvetet. Den visar att vi alla har en hidden agenda som kommer fram när man slinter med tungan och tankarna.

Just nu skriker min kropp och hjärna: "Gaaaahg! Neeej! Jag vill inte!"
Och detta för att jag inte vill... plugga just nu. Sitta och skriva ner till en så kallad PM-ventilering på tisdag. Pust OCH stön. Men jag antar att det inte går att komma ifrån. Man får ta tjuren i vacker hand, som det så fint heter.

Var på stan idag med Sarah och KK. Satt och fikade lite och pratade bort två timmar, bara så då... på 40 min. Visst är det konstigt hur tiden flyger. Snart bär det av upp till Kiruna igen... ja för jul- och nyårsfirade. Har inga egentliga planer på att flytta tillbaka dit, som det ser ut nu. Men det är klart... det börjar bli dags att hitta nåt mer att göra än att studera konstant...

Nu har jag sett klart Star Wars-trilogierna och måste säga att jag känner mig rätt nöjd. Roligast var nog den där 2, 5 timmar långa dokumentären som fanns med i Episode IV- VI boxen. Dokumentärer är fan roliga. Kommer att sakna att inte se några på Stockholm Filmfestival i år :'(
Pengar och lathet får mig att stanna hemma i år. Kanske bra med ett sabbatsår än då.

Singstar-frenzy

Det är med en sinande kassa jag sneglar på de nya SingStar-spelen på discshop.se. Det har kommit en del nya som jag är lite småsugen på, eller har SingStar-kulmen varit nådd för åtskilliga månader sedan och är det bara min samlarhysteri som gör sig påmind. Behöver jag verkligen ABBA-skivan eller Boybands vs. Girlgroups? Hur mycket kommer jag att sjunga på dem? Jag avvaktar, i alla fall tills lönen kommer nästa vecka...

Något annat som gjort sig påmind är min uppsats i Filmvetenskap C som han inlämningsdatum den 12:e januari. Länge kan tyckas, men lite "ledigt" hade man väl tänkt i jul och nyår, och där med går ju två veckor bort. Det är dags att börja ta tag i läsandet, som ju är min stora stötesten.

Jag och KK var på It's a free world... här i förra veckan på Roxy. En riktigt bra film om framtidshopp och girighet och hur det verkligen kan se olika ut i utnyttjandet av människor i utsatta situationer och hur handlandet av hanterandet av människor kan ta sig olika uttryck. Nu i veckan är det dags för Wong Kar-wai's My Blueberry Nights efter en lång väntan. Dock har jag inga förväntningar på denna film, så det blir spännande att se vad karl har hittat på den här gången.



Jo! Jag har ju lyckats med att införskaffa både gamla Monopol och ett inte lika gammalt TP. Så nu tycker jag att det är dags för spelkväll!

Ändan i pinnskrindan

Ja, jag vet. Det är skamligt och förmätet av mig, men jag är ju som jag är med det här. Jag är segare än sirap. Och ändan har varit i den där pinnskrindan jag vet inte hur länge. För länge säger många. Fick uppmaningen av en nynäsare idag att "börja blogga igen, för fan!". Tydligen så har DOOL gått ner sig så att folk slutat titta och vänder sig till min blogg i hopp om intriger. Men då får de vända i dörrn... ja, av uppenbara skäl. Jag har ju inte skrivit en stavelse på snart två månader.

Men visst, det ska bli ändring på det. Jag tror jag ska sluta att ta mitt bloggande på för stort allvar. Det är ju trots allt bara lite tankar som runnit ut på papper... ja eller framtidens digitala papper då rå.

En sak som jag och Ina pratat om några gånger är mitt totala guldfiskminne när det kommer till personer. Det står verkligen inte bra till med det. Jag kan minnas en film jag vart på, hur den var, vilken salong den gick i, var i salongen jag satt, men jag kan för mitt liv inte minnas vem jag såg den med. Det har hänt vid upprepade tillfällen att jag frågat personer om de sett den och den filmen, var på de svarar "ja, det har jag... med dig!".

Och nu senast då. Jag har igen lånat ut några av mina DVD-filmer och inte skrivit ner till vem. Men minnet av utlånandet + en diskussion dagar senare om en av filmerna är glasklara, men frågan kvarstå fortfarande... vem är personen? Så, om nån känner sig träffad hör av er i klottret här nedan. En av filmerna var Veronica Guerin. Det var för övrigt den vi pratade om där på Statoil-parkeringen.

Nej nej, nog nu. Plikten kallar. Ni vet väl att måndagar är lika med TV-serierfrosseri å de grövsta. DH, B&S, Entourage, TB, AR, Dexter... ja hoja, säger jag bara... Sova får man göra i graven.

Ändan ur pinnskrindan

Hej! Jag är tillbaka igen. Fick lite av den där skrivångesten efter Skottlands/Nederlands-trippen, men den kan man ju bara råda bot på om man börjar skriva igen.

Det är lördag. Jag ska snart iväg till Sarah på en liten födelsedagssamling. Tror det var så hon uttryckte det hela. Ska bli kul att komma ut lite. Har suttit här och gått igenom lite grejjer och faktiskt, hör och häpna, städat lite grann. Men bara lite, man ska inte ta ut sig för mycket.

So, what ever happend in Scotland, then? Det var en resa utan dess like. I alla fall när det handlade om att köra på fel sida av vägen, duscha med spindlar, bli vettskrämd av poltergeists och hamna i totalt mörker.

Vi började resan, jag och Sarah på bussen till stationen i den tidiga morgontimmen, den 28:e augusti och tågade oss till Arlanda för att möta upp Anne innan vi åkte med ett rött Sterling-plan till Edinburgh Airport. På bussen in till Waverly Station, där vi skulle ta tåget upp till Inverness, satte jag mig framme i fönstret för att försöka skapa mig en känsla av hur vänstertrafiken verkligen fungerade. Det gick väl si och så. Ett visst hum fick man ju... tre dagar senare skulle jag själv, endast vagt anande, köra på exakt samma gata. Dock inte lika självsäkert som busschauffören mot destinationen Waverly Station.

Väl på tåget mötte vi så upp med Katarina som kom från London och när vi var framme i Inverness så lyckades vi rätt smidigt lokalisera vårt lilla hostel vi skulle tillbringa två nätter på. Det var väldigt rustikt på Inverness Student Hotel, som stället hette och det var en fantastisk vy över staden från de stora fönstrerna i allrummet. Dock blev vi inkvarterade i källaren, där det var så väl fuktigt, kackelack- och spindelrikt och hade en distinkt lukt av billig herrparfym och svett.

Som tur var så sov vi bara där. Dagen efter, den 29:e, så tog vi oss en rejäl promenad till Thistel Hotel som inte alls låg så nära som vi blivit beskrivna. Väl där hyrde vi dock vår gudsförgätna bil :) Som tur var blev vi påprackade en GPS-navigator, and I'm telling yah, utan den hade vi varit kvar i Skottland än idag.

Nej nu börjar det vankas mellanmål. Men jag ska skriva lite mer om resan nästa gång... och se om jag kan trycka in nån bild också. Sarah ska ha en snygg bild på mig från Edinburgh då jag står på toppen av Calton Hill med ett annalkande regnväder i bakgrunden.

A scone or a clone

Snart dags för avresa. Jag och Sarah sitter på msn och pratar bussar. Vilken är egentligen den bästa att ta om man bor längst ner på Studievägen? 12:an eller 17?

Än har jag inte hunnit med att packa allt, men de mesta av kläderna är i alla fall nere. Räcker det med 13 tröjor om man ska vara borta i 12 dagar? Och vad är det nu igen för eluttag i Nederländerna? Jag tror det är det vanliga, dvs. det svenska :) Jag får väl fråga Paul, men det blir ju pinsamt tillslut om jag inte kan minnas det, då jag varit där två gånger innan.

Sarah tycker jag ska komma i stämning och lyssnar därför Loreena McKennitt på min Winamp.

Sedan så blir jag smsterroriserad av HostelWorld och Inverness Student Hotel. Fick precis mitt sjätte sms, med samma gamla info. Det är väl de bilaterala förbindelserna som spökar. Det är ju inte första gången det hänt och lär nog inte bli den sista.

Hoja, nu är det verkligen igång. Sitter och pratar om tåg med min kompis Paul nere i södra Nederländerna och med Sarah pratar jag om hur det egentligen kommer att bli att köra bilen på "fel" sida av vägen och vem som ska göra det av vår lilla kvartett.

Det får bli sign off för mig nu. Men det blir kanske en eller två små inlägg från utlandet. Eller när jag kommit ner till Nederländerna i alla fall, då jag kommer att ha tillgång till både dator och internet.

Hur ska jag veta att ni ringer öpp då, om jag skulle lämna telefonnummret, dårå?

Jag håller på att bleka mitt hår. Det är en tradig syssla. De svider i hårbotten och man blir väldigt stel i nacken (ungefär på samma sätt som när man webcammar) och man har liksom inget att göra medan det verkar. Det är lite som att ha en fotboja, kan jag tänka mig. Så här kan det i alla fall se ut:

Men nåt som jag dock gillar med det är hur man kan forma olika frisyrer. Jag önskar att det skulle komma nåt sånt här gojs som man sätter i hårt som verkligen håller det på plats men som ändå gör att man kan gojsa till det när man vill, lite som hårblekningsgojset. Men jag tänker att man nog helst inte ska luta sig mot nåt då, då det säkert kommer att kleta av sig.

Snart är det dags för vår lilla resa till Skottland. På torsdag åker jag och Sarah till Arlanda och möter upp Anne där och så åker vi tre till Edinburgh och möter upp Katarina (a.k.a. Kiruna-Kattis) på Inverness-tåget. Vi har även tagit oss för att hyra en bil när vi kommer fram till Inverness. Den ska vi hatta omkring i, på fel sida av vägen(!). Det råder fortfarande delade meningar om hur vi ska fördela körningen.

Och för er som suttit som på nålar och undrat hur städningen av mitt rum går... ja ni får ge er till tåls ett litet tag till... men jag kan säga som så... I'm making progress... :)

Nu blir det jobb hela helgen. Jobb blir det, Arn går nämligen upp imon, fredag. Fast på ett sätt så känns det lite skönt. De här fem lediga dagarna jag haft nu har varit otroligt sega, när man inte gjort annat än suttit hemma. Man blir helt förslappad. Man orkar inte ens tvätta sig, när man ändå inte ska träffa nån... Jag lovar dock att tvätta och raka mig till imon.

På tal om morgondagen, som ju tekniskt är idag, så kommer min nya datorskärm jag beställt. Jag hoppas att allt funkar och det bara är att koppla in den, men man vet ju aldrig. Tänkte precis här att tänk om datorn och skärmen inte är kompatibla med varandra? Sånt där har man ju hört om. Åh, då blir jag lessen. Och arg. Inget gör mig så arg som datorer som krånglar. Ni som känner mig vet hur sällan jag blir regelrätt arg. Men som jag sa till Katta Li och Ina här om sistens, I go Nattugglan när min dator krånglar.

Didrik, det luktar räv i ditt rum!

Det ser illa ut i mitt rum. Kanske inte så illa att det börjat lukta räv (eller att man behöver vada som en stork för att komma fram), men det är ju inget rum som tåls att bjudas in till. Men jag förbättrar mig ständigt, babysteps... babysteps. Jag hinner med att göra en film hylla här, plocka undan lite gamla böcker där. So, i'm getting there.

Jag blev uppmanad av min kära vän Katta Li (för fullständigt namn och adress till Katta Li kontakta mig på min mail) idag att blogga lite om tuggummin (eller toy, som vi kirunabor säger). Det finns faktiskt en hel del att säga i ämnet, hur trivialt det än kan tyckas (dock inte lika mycket som det finns att säga om mjukglass och alla dess tillbehör, men nu är sommaren över så det får bli ett diskussionsinlägg angående det till våren, and believe me I will...). Jo, dels så är tuggisar väldigt bra när vissa behov behöver uppdämnas (säger man så?), så som ett oerhört sötsug. Då ska man ha laddat hemma med diverse toy. Och här pratar vi inte om att ha en Stimorol Orginal och en Extra Silver, utan ett minimum är sju sorter, men det går lika bra att ha det dubbla. Man kan se det som sin alldeles egna toybar.

Det finns ju vissa smaker som går bättre ihop med andra. Jag menar alltså att man ska (precis som med allt annat i livet) blanda olika sorter. Ett bra exempel är Stimorol Orginal och Extra Strawberry. Smakerna kan tyckas udda att blanda men ger jämn balans av båda smaker. Ett annat exempel är V6's nya Green Tea Jasmin och Stimorol's Ice Citrus Crush (som kan vara svår att finna, så köp på er flera paket om ni nån gång stöter på den). Smaken påminner lite lätt om Grön Extra, ett tuggummi som för övrigt går bra att kombinera med i princip alla andra tuggummin.

Ja, det här är ju bara ett litet smakprov av alla smaker man kan kombinera, men prova på, för om ni frågar mig så är det bästa i livet att blanda. Ett nytt tips som jag dock inte hunnit testa själv är körsbärstomater och Läkerol Salmiak, men det är något jag får testa på snart.

Sedan har jag fått klagomål på att min Om mig här till höger ------>
skulle vara för lång. Är den det, vad tycker ni? Ska jag korta ner den, gömma den eller rent av förlänga den? Skriv förslag i kommentarerna.

Så var min jobbhelg över och jag tänkte njuta av fem hela dagar då jag bara är ledig. Detta borde innebära en hel del spelkvällar, om jag får bestämma och det har ju nästan blivit lite av en tradition att köra det åtminstone en gång i veckan. Kanske hinns det fem stycket? :)

Hoja, man kanske ska ta och lägga upp nån bild här också, så att det blir lite mer ombonat på bloggen. Men vad fan skulle det vara? Kanske en på det här ofattbara stöket i mitt rum? Jaa... jag kan göra en före- och efterbild. Då ska jag prångla upp en förebild (haha!) här då, om jag kan joxa mig igenom alla inställningar.

FÖRE

Money makes the world go round

Hej igen... igen!

Jag tror jag gjorde ett sånt där rookie-misstag. Jag råkade trycka på sökknappen och vips så var allt jag hade skrivit borta. Det är ju egentligen nåt jag borde vara medveten om, för det är ju sånt man gjorde på det glada 90-talet när man skrev mail. Men tydligen så gör man det än idag...

Det jag ville ha sagt här innan var ju att helgen har varit hektisk på Örebros enda, öppna, biograf under sommaren. Folk har tydligen bestämt sig för att se de där filmerna de aldrig hade tid till för några veckor sedan, när solen gassade som allra bäst. För er som inte vet, och för er som inte kunnat räkna ut det ännu, så jobbar jag på sagda biograf, något som gör mig väldigt glad när jag får utnyttja mitt personalkort för att gå på gratis film, en löneförmån som sparat mig åtskilliga tusenlappar.

Vad jag mer tänkte göra var att introducera mig ytterligare lite. Jag bor i en korridor vid slutet av Tybblegatan, alldeles vid rondellen till La Université de Örebro. Än så länge habiterar jag korridoren själv. De andra fem som bor här har än så länge inte dykt upp.

Idag är min lediga dag, och imon med. Så nu ska jag bara njuta lite extra av att inte behöva göra någonting, även om det blir spelkväll i afton. Jag älskar spelkvällar. Allt från Tabu, Brainstorm och Trivial Pursuit till RISK och det nyfunna Fury of Dracula.

Ni ringde min kompis och ville att vi skulle träffas uppe på stan och inmundiga en liten munsbit innan allt spelade dras igång, så jag måste synda iväg. Gott med mat, det är bara det att den eviga frågan genast dyker upp; var ska vi käka?

Now means now!

Hej och välkommen till min splitternya blogg. Även jag har hamnat i bloggträsket, verkar det som. Dock ska man ju ta allt man observerar med en nypa salt, men ni kan vara ganska säker på att detta faktiskt är ett första inlägg från min sida.

Det är väl brukligt att presentera sig. Hur är det man säger, nu? Först tar man ju i hand... lite svårt så är cybermässigt, men vi får väl räkna det som en handskakning att du överhuvudtaget har hittat hit. Håkan, säger jag då. Och så har ju du en chans att svara, jag antar att det på bloggspråk innebär att man ska skriva nån typ av kommentar till det här inlägget. Det behöver ni absolut inte göra. Jag vet hur enerverande det kan vara att man måste göra nåt. Personligen tycker jag att det är mycket begärt att ens be någon att läsa ens blogg, men en del har ju tydligen satt det i system att läsa folks bloggar. Ett fenomen jag själv aldrig har varken frestats av eller fallit för.

Så då kan man ju fråga sig varför jag bloggar själv överhuvudtaget? Det är inget jag kommer att svara på här och nu. Det får visa sig senare under bloggandets gång, om det nu överhuvudtaget finns ett svar på det. Om inte så kommer nog hela projektet rinna ut i sanden.

Men än så länge är jag med. Det har faktiskt varit riktigt roligt än så länge :) Och jag ser fram emot att se om någon kommer att gå in och läsa. Jag ska ju ta och sprida adressen till mina vänner och bekanta, så att några närmast sörjande ändå kommer och kikar in. Lite som när man spelade teater som barn. Då var det ju bara föräldrar och kanske någon eventuell kusin som dök upp, men var ensemblen av barn tillräckligt stor så kunde man nog fylla en liten salong i alla fall.

En liten varning, innan jag avslutar. Ni som känner mig vet att jag kan bli oerhört långrandig och det kan vara så att oviljan man känner inför att gå in och läsa ännu ett oerhört tradigt resonemang om min tvålfobi eller någon ny teveserie som bara är sååå bra och måste ses, övergår den obligatoriska plikten att nu läsa det Håkan har ansträngt sig så för att skriva. Händer detta så förstår jag det fullständigt och jag gör ju egentligen bara det här för att få lite terapi själv. Ja, dels det och mestadels för att jag älskar att prata och resonera, dessa gånger blir det ju i skriftform, vilket ibland passar ännu bättre, då man faktiskt kan organisera sina tankar lite bättre.

Så, tills nästa gång... Ha det nu bra på er, för det är faktiskt så att jag ska bli lite klyschig här på slutet och säga... att... fan, ha det bra nu. Det förtjänar ni, många av er, nästan alla. Just så.

Och nåt sista tips måste vi ha, nåt boktips eller så kanske... Nej det får bli ett filmtips, tror jag. En liten dokumentär jag hittat på nätet Red Without Blue (2007), som handlar om ett tvillingpar och deras familj och den dynamik som kan uppstå mellan en grupp människor när kärnfamiljen och heteronormativiteten bryts sönder och byts ut mot annorlundaskap.
Jag är avsiktligt lite vag i mitt beskrivande, coz I don't want to give the story away. Men se den.

/Håkan