Ändan ur pinnskrindan

Hej! Jag är tillbaka igen. Fick lite av den där skrivångesten efter Skottlands/Nederlands-trippen, men den kan man ju bara råda bot på om man börjar skriva igen.

Det är lördag. Jag ska snart iväg till Sarah på en liten födelsedagssamling. Tror det var så hon uttryckte det hela. Ska bli kul att komma ut lite. Har suttit här och gått igenom lite grejjer och faktiskt, hör och häpna, städat lite grann. Men bara lite, man ska inte ta ut sig för mycket.

So, what ever happend in Scotland, then? Det var en resa utan dess like. I alla fall när det handlade om att köra på fel sida av vägen, duscha med spindlar, bli vettskrämd av poltergeists och hamna i totalt mörker.

Vi började resan, jag och Sarah på bussen till stationen i den tidiga morgontimmen, den 28:e augusti och tågade oss till Arlanda för att möta upp Anne innan vi åkte med ett rött Sterling-plan till Edinburgh Airport. På bussen in till Waverly Station, där vi skulle ta tåget upp till Inverness, satte jag mig framme i fönstret för att försöka skapa mig en känsla av hur vänstertrafiken verkligen fungerade. Det gick väl si och så. Ett visst hum fick man ju... tre dagar senare skulle jag själv, endast vagt anande, köra på exakt samma gata. Dock inte lika självsäkert som busschauffören mot destinationen Waverly Station.

Väl på tåget mötte vi så upp med Katarina som kom från London och när vi var framme i Inverness så lyckades vi rätt smidigt lokalisera vårt lilla hostel vi skulle tillbringa två nätter på. Det var väldigt rustikt på Inverness Student Hotel, som stället hette och det var en fantastisk vy över staden från de stora fönstrerna i allrummet. Dock blev vi inkvarterade i källaren, där det var så väl fuktigt, kackelack- och spindelrikt och hade en distinkt lukt av billig herrparfym och svett.

Som tur var så sov vi bara där. Dagen efter, den 29:e, så tog vi oss en rejäl promenad till Thistel Hotel som inte alls låg så nära som vi blivit beskrivna. Väl där hyrde vi dock vår gudsförgätna bil :) Som tur var blev vi påprackade en GPS-navigator, and I'm telling yah, utan den hade vi varit kvar i Skottland än idag.

Nej nu börjar det vankas mellanmål. Men jag ska skriva lite mer om resan nästa gång... och se om jag kan trycka in nån bild också. Sarah ska ha en snygg bild på mig från Edinburgh då jag står på toppen av Calton Hill med ett annalkande regnväder i bakgrunden.